Daft Punk spelar vid lillkillens hus

På senare tid har lillkillen och hans hund börjat lyssna mer och mer på mixar av 'Daft Punk is playing at my house'. Då ser han så här härligt sommarlycklig ut, hoppar upp och börjar dansa. Nämen, nu börjar han fräsa och spotta. Sen öppnar han munnen och börjar sjunga "jag är ett litet ylle, bom sicka bom sicka bom bom bom, jag har ett litet nylle, bom sicka bom sicka bom bom bom". Schäfern springer iväg mot grannens trädgård men lillkillen märker ingenting, höjer volymen och fortsätter dansa ensam, nu sittandes ner. Sittdans! Det är skönt. I trädgården bredvid blir Clifford Mastiff givetvis förbannad när en hund plötsligt stör honom och spiller i förvirringen ut hela sin mellanöl rakt på omslaget till en nyköpt lp med skäggrock. Många i kvarteret uppfattar Clifford som en arg gubbjävel, speciellt eftersom han snor alla bollar som hamnar i trädgården från fotbollsplanen bredvid vilket gjort att fotbollslaget fått läggas ner och ungdomarna tvingas dansa disco i trädgårdarna istället. Föräldrarna avskyr Clifford för det här men vi vet att han i själva verket gjort en stor kulturgärning. Heja Clifford. Han har ett hjärta tillverkat av kärlek och guld. För att hylla vår vän Mr Mastiff bjuder vi idag på lillkillens favoritmixar och en bild på Reidar Dahlén.

Daft Punk is playing at my house (Soulwax Shibuya Daft Mix)

P-Funk is playing at my house (Dj Riko feat Gerald A & Katie Finlow)

Ett tyskt geni # 1: Dr Kleinmann talar om vad som är bra

Martin Kleinmann som är både professor och doktor på universitetet i Zürich har länge varit en fan av Kanye Wests produktioner. "Jag var nere i skiten med K.W redan när du låg i krubban" hojtar han argt till mig genom en brusig linje från universitetets källare där han tillbringar sina lunchraster eftersom han även älskar alfabetisk arkivering. Martin fortsätter:

"Jag vet vad som är bra, ok. Keyshia Cole skivan var inte riktigt vad jag hoppats på men den är ganska bra fast egentligen tycker jag mest det är något av en tant- å gubbskiva. Vissa av de ointressanta låtarna försökte jag rispa bort från lpn. Jag vet vad jag tycker om och jag gillar inte tråkig skit. En låt fastnade jag speciellt för. Det beror på att den är objektivt bra och bygger på en sampling som redan tidigare visat sig fungera på Song Cry med Jay Z. Jag brukar lyssna på den när jag sysslar med kemi, fysik och OÄ men det kan också passa till olika typer av dokumentarkivering och malning av kött. Idrottsmässigt passar den bäst till tänj och stretch."

Vi tackar för det professor Kleinmann och hoppas att du har en fin sommar. Kanske åker du till München och går på badhus, kanske finner du kärleken på universitetet i Bochums datavecka.

Keyshia Cole- You´ve changed


Låten Kleinmann tipsar om har tydligen funnits på Clitspit förut men det kan ju inte han rå för. Kolla in Fonky och Freshs lilla skapelse. Den är fin.

Service är ett väldigt bra skivbolag. Världens bästa?

Igår kväll försökte jag lära mig lite mer om hur man gör musik på dator efter fantastiska tips från Billy Rimgard. Det är inte som att jag känner honom men jag frågade eftersom han gör den finaste elektroniska musiken i Sverige just nu och verkar vara sympatisk och det. Samtidigt som jag satt där visade någon kanal reklamen för EMI´s samlingsskiva 'Ölhävarrock'. I reklamen säger en gubbe att den här samlingsskivan passar mig eftersom deras skivor passar ju alla. "Just den här skivan, och 'Raggarklassiker' då, passar män men vi har en skiva som heter 'Tjejfesten' också och den tycker flickorna om". Helvette EMI. Sex Pistols bad ju er att ni skulle skärpa er för länge sen. Tjejer lyssnar inte på tjejfestmusik och killar lyssnar inte på ölhävarrock. Kanske vet de också om det i sina hjärtan men valet verkar inte alltid bli att följa det i så fall.

Från en annan del av Sverige skickar skivbolaget Service ut ett nyhetsmail som bland annat innehåller det här:

"På flera sätt är Some Indulgence den perfekta avslutningen på historien om Service. Du kommer förstå när du hör den. Att jag nämner det beror på att det har varit frestande att gripa tillfället. Man har, som jag själv, kunnat tvivla på att Service skulle kunna utvecklas eller över huvud taget kunna fortleva med värdighet eller syfte efter att ha släppt några av tidernas främsta svenska artisters debutskivor. Hur gå vidare utan att stangera? Och när resten av kulturen till stor del tycks vara i en halvt apatisk, halvt korkad fas? Bäst att försvinna medan tid är, sopa igen spåren, svälja nyckeln och sticka? Men efter noga övervägande har ett intressantare beslut fattats: Service kommer fortsätta: muteras, anpassas, utvecklas, ytterligare förflyktigas, mångfaldigas. Vi har transparenta men lätt tonade planer. Vi kommer ha kul. Vi kommer garva. Etc "

Jag älskar Service. De är smarta, de är roliga och de är förhoppningsvis en bild av framtiden.

Ölhävarrock är en om inte värdig men självklar avslutning för tron på någon som helst intelligens i det som kallas 'storbolag'. Deras perfekta avslutning började redan så fort alla fick internet vilket möjliggjorde att de kreativare skivbolagen kan sälja sina skivor och mp3or själva samtidigt som den fina skivbutiken dotshop öppnade. Storbolagen kämpar lika hårt för att motarbeta kreativiteten och inte förnya sig som skivbolag som Service, Rabid och Hybris kämpar mot idiotin och för utvecklingen. Jag måste lära mig det där musikprogrammet nu så att jag också kan hjälpa till. Det verkar som att Embassys Some Indulgence kommer den 31e augusti. Det kommer bli årets ep. Vi kommer dansa, skratta, häva öl och cykla till den. Det skulle på något sätt även bli den perfekta avslutningen på bearywhite eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska tjata om i varenda inlägg efter det.

"Vi har ny musik på gång. Vi kommer snart presentera ny svensk musik du inte visste fanns. Som vanligt. Det blir kul för alla.
Och vi vill höra mer från er: vi vill ha kontakt med brillianta formgivare och filmare. Ja, alla som är brillianta förresten."

Some Indulgence Live - en present från min vän och bandkamrat Salvatore

Jag är en bicycle bandit

Stämningsmusik är ett av de värsta skällsorden nu för tiden men den här sommaren efter många cykelfärder (jag cyklar vilse i storstaden ibland) med min iPod har nästan allt blivit någon slags stämningsmusik. Begreppet blir vidare och i min definition positivt. Bra musik omvälver tillvaron. Jag känner mig så snabb när jag lyssnar på Rex the Dog eller Superpitcher och passerar hela innerstaden på 5 minuter och jag känner mig så farlig, så fri och rätt dum, eftersom det är korkat att cykla med musik i staden egentligen, när jag ökar volymen på Embassy samtidigt som jag flyger genom natten på väg hem.

Jag tror att jag borde få välja musik till de flesta filmerna för det blir så fint när jag låtsas att det inte bara är jag som hör, att barnen i lekparken också gungar till techno, att pensionärerna på andra sidan gatan ler när jag byter låt till Be gentle with me med The Boy Least likely to och flickan på tunnelbanestationen har tårar i ögonen för att hon också precis hört Love is a game med the Magic Numbers. Folk säger lätt oroat att iPod generationen (vilken generation nu det skulle vara eftersom alla verkar ha en) stänger in sig i sina egna världar. Är det här ett tecken på det? Jag har svårt att förstå varför det skulle vara negativt i så fall eftersom alla försök att fly till en vackrare värld närmare sina drömmar borde vara ett tecken på att ens hjärta fortfarande lever.

Förresten så gick jag precis i Humlegården till the Album Leaf och det passade väldigt bra även om min promenad med Prefab Sprout förra veckan var ännu bättre. Jag kunde svurit på att de som höll på med Tai-chi på asfaltsplanen också hörde det för de rörde sig förbluffande rytmiskt.

Ett par förstklassiga låtar som du kan lyssna på istället för tv-shops bilåkarbox:
Daft Punk-High life
Montt Mardie-Highschool drama
Annie-Heartbeat (Röyksopps mindre tilgjengelige remix)
Destroyer-What Road

Sätt på dig ditt tindrande pärlhalsband !

Ett flertal kritiker har klagat på att min moster och jag utger oss för att skriva om musik, popkultur samt just smycken när så få av våra artiklar behandlar just armband, halsband, örhängen, broscher etcetera. Från början var bara beskrivningen en sofistikerad pr-kupp genomförd av de ansvariga för den här sidan för att lura juvelerare att skicka recensionex till oss men vi känner nu att vi bör skriva mycket mer om smycken för att behålla vår trovärdighet. Detta är första delen i en lika långsiktig som storslagen plan för att få människor, inklusive män, över hela världen att använda sig mer av pärlor för att framhäva sin person. Pärlhalsband är fint och passar till både U och V- ringat, festblusar och skjortor. Ett armband som det ovan visar att du är en förstklassig person. Örhängen är rätt fult men kampanjen blir lite otydlig om den innebär nej till pärlörhängen men ja till armband och halsband så ta på dig örhängen också.

När du står i spegelsalen iförd din rikedom av pärlemor bör du lyssna till en sång som matchar ditt yttre. Det finns bara en som passar:

Brian Wilson- Our prayer (Freeform Reform Edit)

Fångad i en garderob

Jag har inte glömt bort att R Kelly brukar kissa på folk. Det är taskigt att göra så och rätt äckligt. Nu när vi klarat av det tänkte jag berätta att jag kollat på hela R Kellys souloperett 'Trapped in the closet' idag. Naturligtvis var det spännande och det är lätt att välja ut en höjdpunkt. Det bästa/omedvetet mest komiska är nog i scen 3 när Kelly går lös med pickan och i samma scen lyckas både vara på gång att skjuta killen som är gay för att han snackar och senare skjuter varningsskott upp i taket (inne i en villa naturligtvis) för att han blir förbannad när alla pratar i munnen på varandra. Slutet på varje episod har en beroendeframkallande vändning a la 'Tre kronor'. Jag skulle vilja veta vad som händer efter den sista delen. Troligvis gå Kelly lös med pickan!! (ja ja ja!). Jag undrar vad Kellys mening är med filmen för om han vill få sig själv att framstå som häftig, vilket ju verkar vara huvudsyftet med hans tidigare visuella prestationer, misslyckas han och visar istället en bild av sig själv som förvirrad förlorare med kort stubin. Antagligen är han ett geni.

R. Kellys sida där du kan hitta 'Trapped in a closet' och en massa glassiga bilder

Kom, vi drar till månen !

När stjärnorna som skapades på Lauryn Hill försvann släpptes regnet igenom och när jag cyklade till jobbet idag önskade jag verkligen att jag var någon annanstanns. Jag har hört att det ska vara fantastiskt på månen. Där bor det gröna gubbar och emellanåt kommer det amerikaner, kineser och ryssar för att hälsa på. Jag skulle troligtvis träffa fler av dessa intressanta folkslag om jag bodde på månen. Vad jag förstått ligger månen dessutom ovan molnen vilket borde göra det omöjligt för regnet att nå dit. Det spelas aldrig dragspel på månen och i vattenpölarna bor det månfiskar som har ett mycket mört kött passande för såväl grillning som panering och kokning. Uppe i rymden lyssnar man alltid på the Field för de är ett band anpassat efter framåtskridande ungdomar som du och jag.

The Field-Love vs Distance

Oh Lauryn.

Jag var rätt irriterad på jazzfestivalen tidigare under dagen eftersom alla artister envisades med att vara hopplöst traditionalistiska och utbrast skweeeeeeej! bapadiddelipapapa- papapadödömdödö så fort det fanns utrymme mellan alla Yngwie Malmstensartade uppvisningar på hur duktig man är på sitt intrument. Kolla publiken, jag är jätteduktig på att trumma! Ok, men det är faktiskt inte kul att lyssna på. Snickare är jättebra på att bygga grejer men det direktkvalificerar dem inte till att vara god underhållning (se Extreme home makeover). Samma sak gäller alla yrkesgrupper. Duktighet blir ofta skittråkigt.
Dessutom snackade Rickard Olsson, från Nyhetsmorgon som var någon slags konferencier, skit om Lauryn mellan varje framträdande medan de andra, jazzpjattarna, gick fria trots att de gjort mycket värre saker än att komma för sent. De stannar ju hela utvecklingen men det är tydligen viktigare att komma i tid.

Kl 22.30 (alltså i tid, där fick ni) kommer fantastiskt vackra Lauryn Hill med hennes lika fantastiska ungefär 15 mannaband. Jag vet inte om det var på riktigt men det kändes för mig som att alla värdshistoriens mest självlysande soulorkestrar förenades till en enda under kvällen och så Lauryn. Oh, Lauryn. Någonstans redan under första sången lämnar en del av mitt hjärta kroppen och blir bara hennes. De nya låtarna är någonting väldigt speciellt som glödande brandfacklor konstruerade av lika delar soul, reggae och latin kombinerat med Lauryns gigantiska hjärta och energi. Hon är cool. Det finaste ögonblicket är kanske när To Zion, som var med på Unplugged 2.0 som en hyllningssång till Lauryns barn, går över i Bob Marleys Iron lion zion och förvandlas till en uppmaning för alla att resa sig upp. Det är soul med en sammanhållen knytnäve i luften men det är också musik med gråten i halsen när en samling av Fugees största stunder avslutas med en lika svängig som vacker version av Killing me softly. Jag trodde jag var trött på den. Jag tror att flera andra skärvor av hjärtan lämnade Skeppsholmen och steg upp mot himlen för jag tyckte jag såg tusentals stjärnor lysa för Lauryn när jag gick hem.

Lauryns Hills nästa skiva kommer bli fantastisk för hon blir inte sämre som Mary J Blige eller Angie Stone. Hon tar istället 10 års uppehåll när hon känner att hon tappar greppet. Om ni själva vill uppleva konserten från igår kan jag nog inte hitta på någonting liknande men här är två sjukt bra soulsånger i alla fall.

Vivian Reed-Save your love for me
The Flames-Stand up and be counted

Rocky rekommenderar

Idag har vi en gäst i form av Rocky Hanes som är en förutsättning för att ballroom dancing-scenen i Atlanta ska fungera så pass väl som den gör även om Outkastdiggandet tagit vissa marknadsandelar. Rocky började i princip dansa ballroom så fort han föddes och bland sina favoritdanser räknar han in rumba och slowfox. Latinamerikanska danser som cha-cha ligger honom speciellt nära hjärtat efter han varit på charter till Brasilien i samband med sin femtioårsdag 1992. Jag ringde upp Rocky och bad honom förklara vad han gillar bäst just nu.

"Om sommaren går jag ofta ut och klubbar. Det händer att jag slinker in på technoklubb eftersom min fru Nancy alltid varit svag för tysk minimalistisk techno. Eftersom jag ser mig själv som något av ett ess på dans och ragga brudar är det inget problem för mig att ställa om mig i klubbmiljön och förföra ungdomarna med mina steg. Tvärtom, jag ser det som enkelt. En framåt, en snabb höger, hoppa framåt, en diskret höftrullning och armarna upp i vädret! Det går bra. Jag dricker amaretto för att orka men ändå blir jag trött dagen efter. Det är väl det som är att bli gammal. Det finaste som finns då är lite vän electropop som tröstar mig när jag sitter på min trappa och smörjer in mina ben med tigerbalsam samtidigt som jag hör sädesfälten röra sig med vinden utanför min herrgård. I söndags var Maximilian Hecker och Milky mina bästa vänner men jag saknar Postal Service lite. "

http://www.kitty-yo.net/mp3/maximilian_hecker__daylight.mp3
http://rapidshare.de/files/3172397/111-milky-be_my_world-unit.mp3.html

Le Band !

Bandet som tidigare var världsberömt under namnet Eurosport spelar tydligen på första dagen av Pridefestivalen. Jag är hyfsat säker på att de kommer köra 'Show me your penis'. Det blir kort sagt fantastiskt. Diskodans ihop med drugor! Om man går dit lite tidigare så kan man även få gå på "en lustfylld safari genom fittan med fokus på kvinnans egen sexualitet" och det kan ju vara informativt. Att se Le sport kommer nog bli en av sommarens finaste kulturaktiviteter. Vänta förresten jag gör en lista över fina aktiviter den här sommaren. Smart.

- Lovekevins på Trädgården i fredags. Väldigt härligt popband som lämnade halva bandet hemma, körde på det både populära och häftiga duoformatet och hade allt annat färdiginspelat på en liten bandspelare. Lyssna på deras sånger på hemsidan.
- Jens Lekman spelar i Vitabergsparken den femte augusti och man kan hitta en massa outgivna låtar om man kollar lite här.
- Stripsquad gör föredömligt korta poplåtar som ofta verkar handlar om sex. Man hinner lyssna på jättemånga även fast man har ont om tid. De är en händelse för de spelade efter Lovekevins och de var bra.
- Embassy spelar på Trädgården den trettionde juli och har dessutom en konstig hemsida just nu som flimrar epileptiskt. Det är antagligen någon slags smart pr kupp.

En fin hymn om höst eller sommar

Ibland känns till och med sommaren som höst. Jag har haft några sådana dagar nu när det känns helt ok att sluta lyssna på personliga sommarhits av Saint Etienne och soul med ögonen upp mot solen. Soundtracket till den här måndagen i juli är Autumn med Mia Doi Todd som inte är en hit för sommaren men som gör dig lite sådär skevt glad som när ekarna blir röda i oktober.

Tryck på rubriken och välj free längst ner.

The Pipettes är ett ganska bra band

Och the Pipettes är ett stort band. De tycker om alla de finaste tjejgrupperna från 60-talet och de dansar synkroniserat. En gång var det en som gillade deras musik jättemycket och då fick hon vara med i bandet så man kan ju säga att the Pipettes är ett snällt band också. Förr i tiden var jag och min ljuvliga kompis Björn på äventyr i London och då råkade vi på den rätt begåvade danstruppen the Actionettes som lärde oss allt vi kan om dans vilket är ganska mycket. Crepe Suzette, Strumpette och de andra tyckte också om girlgroups och synkroniserade steg. Den gången vi träffade dem var det jul och deras dansnummer var uppbyggt efter hela Phil Spectors 'A Christmas gift for you'. I flera år har vi velat ha råd att flyga hit the Actionettes för att kunna bjuda dem på marsipantårta och utveckla vår teknik. Det hade alltså varit fint om the Actionettes tycker att the Pipettes är ett bra band så de också får vara med. Många hypar the Pipettes nu så om Actionettes hakar på kommer de nog snart till Sverige utan att vi behöver betala någonting. Jag ska nog ta en extra öl för de pengarna ikväll. Någon har i alla fall spelat in när pipetterna spelade på XFM och som en lite helggåva kan du få den. Klicka bara på den gröna texten.

Början på en ny era

Tack för en strålande jubileumsnatt. Tack alla medverkande. Tack kungen som gett oss sin välsignelse för allt pangpang. Tack Tomten som ser till att solen gått upp varje morgon. Var inte ledsna. Varje dag är ikväll och fyra andra saker som kan göra dig glad just nu är som följer.

1. Den här låten som jag laddat upp till dig fast som egentligen kommer från Härlighetsjohan http://s22.yousendit.com/d.aspx?id=1MHQLHVGYV6ZK3RZKIT5Z9V70F
2. Att det finns chans att få sitta och dammsuga på jobbet http://www.hoover.com/FusionGame/
3. Den senaste mixen med danshits som Kilotin gjort http://www.kilotin.se/music/mixes/kilotinvol4.mp3
4. Mont Ventoux http://www.monotoni.se/mont_ventoux-breadcrumbs(mr_suitcase_remix).mp3

Vi ses snart.

Galapremiär för Bearywhite!

Efter en veckas provande har nu bearywhite kommit till sin grand opening. Varje dag är ikväll. Christina Schollin kommer vara där iklädd sin finaste aftonklänning och alla kaptenerna från Rederiet kommer förenas till en manskör och tillsammans sjunga både Sveriges, Norges, Nederländernas och Schweiz nationalsång. Så ofta det går kommer detta göras i kanon. Det hela går av stapeln på Versailles inatt kl 22 svensk tid. Snittar och landgång. Gratis strutsridning! Sen dansar vi hela natten till den bästa technon och det kommer limosiner som kör oss till stadshuset där vi badar när solen börjar komma upp. Någon har kommit ihåg att ta med sig handdukar och vi hittar en flaska champagne i bilen. Ingen kommer tappa sina plånböcker, hångla med fel person utan bara rätt, rätt, rätt. På hemvägen trillar vi in på världens bästa efterfest i ett badhus med lagom mycket folk. Alla är snygga och skitroliga. Det är du också. Vågmaskinen går nonstop och det är lasershow. Såpbubblor naturligtvis. De bästa låtarna vi inte visste fanns spelas. Ed McBain läser deckare högt på relaxavdelningen och Eurosport spelar live vid bubbelpoolerna, Jens Lekman gästar på oljefat. Ingen blir någonsin trött. Embassys Some indulgence har äntligen blivit klar och vi lyssnar på den på repeat i taxin hem. Ingen blir trött. Välkommen. Det är gratis inträde.

Morgonen efter lyssnar vi på Panache softrock mix. Du kan lyssna in dig redan nu http://www.panachesounds.com/panache-april2005-1.rm

Japanska Tantens favoritmusik del 2: Lady Sovereign 9-5

Okej att ukulelen har sina sidor men den är opraktisk att ta med sig till kontoret. Istället har Lady Sovereign gjort årets kontorsanthem, 9-5 som är ännu mer magnifik än Dolly Partons 9 to 5 och väldigt mycket bättre än Royce da 5 9. Den fångar precis hur jobbigt det kan vara ibland att som vardagsäventyrare vara instängd på ett kontor. Klicka på den fiffiga texten ovanför så får vi chansen att förenas i företagsvärlden för ett kort ögonblick.

Japanska tantens favoritmusik del 1: Här kommer kungen av ukulele!

I år är det 34 år sedan Johnny Ukulele somnade in. Då hade han varit världsledande på ukulele i över 60 år och turnerat runt hela Hawaii tillsammans med sin bäste kompis Ukulele Ike. Ukulelen är ett skojigt instrument och därför är det värt att komma ihåg Johnny. Ike och Johnny spelade över tvåhundra gånger i Las Vegas inför en positiv publik. Det hände att de blev inropade till extranummer. Dessutom öppnade Johnny Ukke och Ukulele Ike en av Honolulus första och bästa svartklubbar där de flesta var helt hatthylla samtidigt som de dansade till musik spelad på, just det, ucke. Det kunde till exempel ha sett ut så här:

Ukulelen var länge inte ansedd att vara ett speciellt häftigt instrument men det börjar komma tillbaka med stormsteg. Hawaiis inkomster från uckeproduktionen gick nyligen om den från de där risiga blomsterkransarna de kör med, Jens Lekman spelade i början av sommaren på Göteborgs årliga ukulelefestival och 95 % av Magnetic Fields låtar innehåller nåt som liknar ukulele. Ukulele är fint.

Naturligtvis vill man veta mer och då finns Bruda Bu´s ukulele himmel http://www.geocities.com/~ukulele/

Dessutom har mp3zinet dailysonic startat en ukuleleserie som börjar i #64 http://www.dailysonic.com/

Länsman säger nej men menar ok

Rubriken är specialkonstruerad för att väcka intresse och har verkligen ingenting med texten att göra men om ni klickar på den får ni en överraskning. Sveriges radio kanske inte är min bästa kompis eftersom det var de som uppfann Rally, det värsta buskisprogrammet i världshistorien. Jag har fortfarande inte förlåtit dem men ibland går det inte undvika att förstå att de har en del vett trots allt. Hanna Fahl har blivit riktigt bra i P3 Pop, i alla fall ofta och dessutom har P3 klubb blivit grymt när de dragit ner på housen och spelar mer av annan ganska fantastisk och elektronisk musik. P1´s sommarflaggskepp, fiffigt betitalt 'Sommar i P1' är nog bra ungefär en gång om året. Jag kommer ihåg att Thomas Öberg var rätt kul någon gång förr i tiden och i år är det enda hittills förstklassiga programmet signerat Anders Wendin aka Moneybrother. Jag känner mig lite trött på killen ibland för hans senaste skiva var inte ett sånt otroligt mästerverk som man kan få för sig men en dryg timme med hjärtslitande soul, romantiska berättelser och Antony and the Johnsons är rent objektivt bra för dig. Till höger ser du förresten en ful bild som tyskarna har gjort eftersom de blir så lyckliga när de lurar dit Anders för att sjunga karaoke. Det fina är att du själv kan få lyssna på programmet eftersom dagens teknik är så pass smart. Ta fram en bit av din finaste köttfärslimpa och klicka på länken.

http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=2071&artikel=630036

Tonsillen är det nya svarta

Den här eftermiddagen har jag suttit i en grotta och lyssnat på en låt som handlar om en väldigt viktig del av människan men även vi björnar har en sån. Låten har gjorts av en sjukt bra kille som kallar sig för Domotic för hans vanliga namn var väl inte tillräckligt coolt kan man tänka. Man kan köpa en hel skiva med honom som handlar om tigrar. Den är jättebra. Håll till godo!

http://s5.yousendit.com/d.aspx?id=348R12PUW8KJX1NEYVJQ3YJM79

Take ecstacy with me !!!

Okej, idag tänkte jag att vi ska bli allvarliga och prata om ett vardagsproblem. På sommaren är det kutym att gå på vissa partyn. Ofta blir det fler än på vintern för då är det kallt ute. Då måste man vara full för att motstå kylan men nu på sommaren kan man ju istället försöka prata med varandra. Ibland är det ju svårt att komma på vad man ska säga bara. Dagens tips är att rätt ingående analysera någon av vår tids tjockaste valross fetaste stunder. Genom att djupgående förklara Barry Whites kanske viktigaste låt och bästa rimtitel, "It´s ecstacy when you´re next to me", tänkte jag visa hur det kan gå till:

When we met, it wasn’t quite clear to me
What you had in store was there for only me
Silly, you know you took me by surprise
Then I turned and looked, I saw that message in your eye

Barry kommer hem till en brud och blir imponerad av hennes skafferi. Antagligen fyllt med skagenröra, kex, makrill och sötlimpa. Han funderar lite på om det är lugnt om han brer en fralla, vänder sig snabbt och han fattar budskapet. Det är lugnt, släng ihop en festmacka Barry.

There you were, I fell on the floor
The way you move, girl, only made me want you more
I did not know you had me hypnotized
There’s a movement of your body dancin’ in my eyes

Hon som den filur hon är gömmer sig på golvet i ett annat rum och när Barry kommer in, laddad efter en smörgås med ost och plättar, trillar han, tappar mackan och börjar bli tänd. Hon åmar sig på golvet och Barry ser det alltid framför ögonen nu för tiden. Troligtvis för att det var jävligt pinsamt.

I wanna hold you and make you mine
Don’t want to control you just to have a good time
Livin’ in ecstasy, well, when you’re layin’ down next to me
Ooh...ooh...wee, ecstasy, when you’re layin’ here with me, uh-huh
In this ecstasy when you are here with me, yeah
Oh, it’s ecstasy, Lord knows when you’re next to me, yeah

Här går Barry på och gör det en tjock valross gör bäst, han frustar, och samtidigt börjar texten kännas alltmer pårökt. Det är nu Barry blir riktigt skön. Smaka bara på det här uh-huh, oh, yeah, Ooh...ooh...wee. Man kan skönja ett slags dolt budskap här. När man läser frustningarna i den rätta ordningen händer någonting. Deja vu! Vi känner igen det från Da Vinci koden som jag i och för sig inte läst men jag antar att den handlar om en slags kod. Precis som här! Det blir ju exakt som när man älskar med varandra! Det är precis det Barry vill, att du ska omfamna en vän och göra kärlek.

Stripssquad har gjort en låt som såvitt jag hittar på handlar om Barry White. Den heter Pervert/Expert:
http://www.student.lu.se/~psy01mli/strip/musik/strip_squad_-_pervert_expert.mp3

Barry White och hans crew är härliga killar

Big Bear presenterar en livslång semester i populärkulturen

Direkt från sin semester i storstaden rapporterar detta sköna djur om popmusik, känslor, upplevelser, sval kultur och sin favoriträtt skagenröra. Inför lanseringen har han stängt in sig på ett sjabbigare hak i hamnen där han dricker pernod, röker skitsmala cigg (som passar i en nos) och spanar efter den tid som flytt. Han tycker att han liknar Steffo Törnqvist i sin ohämmade njutning men skulle hellre vilja vara Prince. Han funderar på att skaffa kontor ihop med sin bästa vän Den Japanska Tanten. Tills dess, lyssna på det här:

- En nyare låt med det ljuvliga bandet Eurosport, Eurospot och sedermera le Sport. Fin disco! http://home.swipnet.se/fredhell/eurosport/music/Eurosport%20music%20baby.mp3
- Sommarpop från stället man eventuellt åker förbi på vägen till fjällen. Ljusdal! Sibiria! http://www.hybrism.com/files/sibiria-ljusdal.mp3
- Ett av sveriges bästa band remixat av ett av sveriges bästa berg. Mer låtar med den sista grejen på monotoni.se http://www.monotoni.se/stuffs/monotoni-08-the_radio_dept_-_lost_and_found_(mont_ventoux_remix).mp3

...och han tipsar om en rolig hund http://www.attackchi.org.au/kits.htm
...och vi avslutar med en liten bild på en fagott: