Kära Jens...

Jens Lekman hittar ingen plats som känns som hemma. Jag har alltid känt mig hemma hos honom. Han har varit med på de bästa av utekvällar, de sorgligaste av dagar och de vackraste konserterna. En speciell liten bit av mitt hjärta slår för honom. Jag tycker nämligen att han är den absolut främsta artisten som någonsin funnits samtidigt som han nog är en rätt vanlig kille som gillar undulater. Jag förstår ibland att han skulle vilja vara en av de fåglarna eftersom det måste vara rätt jobbigt att ha ett så stort och tungt hjärta. Just nu är det väl det som hindrar honom från att kunna flyga på ett tag. Det låter nämligen som att vi får vänta en stund på att få höra fler små popsymfonier med lika delar sorg som total upprymdhet. Ni får läsa och förstå själva. Någon gång kommer han nog tillbaka, bättre än någonsin om det är möjligt.

Jag hade hoppats otroligt mycket att få sången som Jens förklarat handlar om när han och någon från the Kid åkte genom Skåne och funderade på att köpa en by där eller så handlar den om när han åkte moped för så förklarades sången en annan gång. En vän tyckte att saxofonen var lite för mycket dansband men det var den alltså inte. Jag har lyckats hitta en rätt så lo-fi inspelning från Nalen. Kanske heter den At the drive-in bingo. I vilket fall som helst är den fantastisk.

Sången