Det var alldeles for lange sen vi sags. Go Samba!

Jag vet att det ar jobbigt att inte fa prickarna serverade over bokstraverna men inom kort ska det ordna sig. Det har inte hant sa mycket pa Bearywhite pa sista tiden eftersom jag fangats i ett slags aventyrligt nat blandat med de mest hetsiga studier och boende i hornet av en bar. Sa fort jag hunnit med lite fler repetitioner med sambabandet jag rakat hamna i, slutat dromma mardrommar om skallerormen och vargen jag sag nar jag var ute och joggade i veckan, flyttat och samlat tankarna sa kommer det handa en massa saker har sakert. Konfettiregn, godis till barnen, trumslagare etc etc. Just nu kan jag bara tanka pa den amerikanska mortsvarigheten till en Dingding vard som havdar att Dick Cheney, iladd en kungakrona gifte sig med vargar utanfor Fort Knox. Ibland tanker jag pa Captures som ar en vans stralande blogg. Nar jag akte i min Toyota Tercel med eldflammor till Universitetet idag tanke jag pa hur fint det var att Kanye West gillar sin mamma sa mycket. Jag lyssnade pa Hey mama fran den nya fantastiska skivan och sa tankte jag lite pa mammor i allmanhet. Det maste vara sa oerhort jobbigt att vara mammor och pappor. Alltid behova sakna ungdomar som aker over hela varlden, vara ansvarig for nagon annnan i halva sitt liv ungefar och alltid behova ringa for att paminna mig som aldrig kan komma ihag nagons fodelsedag. Men vi kommer ju alltid ifatt dem forr eller senare.

Ja, ja. Kanye Wests nya skiva ar i varje fall sa fin att jag rakade fa lite tarar i ogonen nar jag tankte pa allt det dar (speciellt Dick som ar sa dum att han gifter sig med vargar). Eftersom jag inte vill att folk ska tycka att jag ar konstig har var jag tvungen att avstyra situationen kvickt sa jag bytte till den Batucada min bandledare Dan gett mig, tog upp min maraccas ur handskfacket och borjade skaka febrilt. Jag har rytmen i blodet nu och det ar ett tag sen nagot gjorde mig sa glad som mitt sambaband. Det finns kanske inte sa minga likheter med det och den musik jag skrivit om har innan men det ar javligt befriande att komma bort fran all minimalism och trendiga klader. Det har ar allt, allt pa samma gang. Vansinne och de mest korkat underbara klader du kan tanka dig. Nasta vecka ska jag spela i Tijuana och jag antar att det ar nagon gang efter det jag kommer atervanda till jorden igen och beratta vad som hander och vad som ar fint och forstklassigt. Jag saknar er naturligtvis.