Bearywhite - Get on up Big Bear

J'aime l'amour a trois!

2005-11-23T19:26:00.000+01:00

Som en liten skänk från ovan har vi startat l'amour a trois. Vi bjuder på sånger vi tycker är förstklassiga som troligtvis kommer rakt från hjärtat på de som gjorde dem och så skriver vi små grejer. Det är som en liten musikalisk delikatessbutik direkt från tre av Sveriges kanske mest älskvärda män. Kom dit vettja. Hoppas du tycker om det. Vi funderar fortfarande på design och sånt men vi orkade inte vänta för vi har suttit som på nålar de senaste åren. Det finns så himla många briljanta sånger. Vi har bara hållt på i en dag men det är inte så himlarns illa för man kan redan hitta Milky, Orup, Pipettes, Mocky och Ladytron och en massa annat. Bilden till vänster föreställer en Bizarre love triangle vilket illustrerar det nya projektet bättre än någonting annat. Vi ses där!

Mer om andra äventyr här inom kort.

Kära Jens...

2005-11-19T08:12:00.000+01:00

Jens Lekman hittar ingen plats som känns som hemma. Jag har alltid känt mig hemma hos honom. Han har varit med på de bästa av utekvällar, de sorgligaste av dagar och de vackraste konserterna. En speciell liten bit av mitt hjärta slår för honom. Jag tycker nämligen att han är den absolut främsta artisten som någonsin funnits samtidigt som han nog är en rätt vanlig kille som gillar undulater. Jag förstår ibland att han skulle vilja vara en av de fåglarna eftersom det måste vara rätt jobbigt att ha ett så stort och tungt hjärta. Just nu är det väl det som hindrar honom från att kunna flyga på ett tag. Det låter nämligen som att vi får vänta en stund på att få höra fler små popsymfonier med lika delar sorg som total upprymdhet. Ni får läsa och förstå själva. Någon gång kommer han nog tillbaka, bättre än någonsin om det är möjligt.

Jag hade hoppats otroligt mycket att få sången som Jens förklarat handlar om när han och någon från the Kid åkte genom Skåne och funderade på att köpa en by där eller så handlar den om när han åkte moped för så förklarades sången en annan gång. En vän tyckte att saxofonen var lite för mycket dansband men det var den alltså inte. Jag har lyckats hitta en rätt så lo-fi inspelning från Nalen. Kanske heter den At the drive-in bingo. I vilket fall som helst är den fantastisk.

Sången

Årets film och bildfestival!

2005-11-18T09:13:00.000+01:00

Ibland hinner man inte skriva så mycket men då kan du titta på Bearywhites visuella avdelning. Där finns det bilder med sambaband, indianer, flodhästar, gubbar, tanter, Segways, städer, vänner och gympagrupper. Vissa bilder är fina, vissa är larviga och dumma. Nu senast finns det bilder som är skräddarsydda för att passa när du lyssnar på Animal Collective hemma. Det finns en länk längst upp till höger. Det är jättelätt att hitta. För att vidga dina vyer och allt det kan du även ladda hem en film som kanske bättre än något annat visar vad USA egentligen är för ett land. Filmen handlar om en indian med kortbyxor som energiskt bankar på en liten trumma omgiven av tanter med rosa öron och träningsoveraller. De älskar honom. En skånsk berättarröst säger att han verkligen är energisk. Det är mycket intressant ur en antropologisk synvinkel. Bjud in era antropologvänner. Det är ett ganska fint ögonblick också. En kortfilm om livet som indian med en liten trumma helt enkelt.

Rytm och glädje med den energiska indianen

Diverse lösa funderingar och en blygsam Tom Selleck hyllning

2005-11-09T08:12:00.000+01:00

Det är natt här nu och jag pratade precis med polisen för de tyckte inte att det var fint med trasiga lampor på bilar. De undrade om jag var full också för andra gången sen jag kom hit men förra gången var nog värre för då trodde de att jag hade kidnappat någon också. Strax efter det bestämde jag mig för att börja röka lite men jag har nog slutat med det igen nu. Det var inte lika coolt som jag hoppats på. Sen diskuterade jag svenskt mode med min rumskompis rätt pikanta mamma från Orange County. Hon påstår att killarna här inte alls har dålig smak utan att de rätt stora svårigheterna att hitta någonting som kan vara stiligt beror på att de är så tjocka att det ändå inte hade varit snyggt. Det kan ligga någonting i det eftersom jag ser ut som ett scouttält i alla smallkläder här. Det är rätt fint att vara sig själv och ändå alltid stå ut. Jag tycker om den eviga lost-in-translationkänslan som finns överallt när folk frågar om jag vill ha min hamburgare animal style, när folk kallar mig gay fast jag bara är svensk, när jag sjunger Rush med Jay-Jay Johanson jättehögt i bilen och när jag och min flickvän byggde rymddräkter av vispar, guldskärp, sladdar, eltejp och handkontroller från radiostyrda bilar på halloween samtidigt som alla andra var utklädda till pimps och whores och gissade att vi var kineser. Det var fratparty och det var som fest på zoo fast det var bara flodhästarna och två fina apor som blivit inbjudna . Alla är fina apor hemma som jag kommer ihåg det.

Idag kunde man rösta om man ville att Governatorn skulle få göra livet skitdåligt för kommunalanställda eller inte men det verkar inte som att det var så många som tycket det spelade någon roll. Jag tyckte det men då kollade de sådär konstigt på mig igen. Det är rätt lätt att bojkotta filmer med Governatorn så jag gör det nu. Aldrig mer någon dagissnuten här inte. Där fick han. Tacka vet jag Tre män och en baby. Jag tog kort på, min idol, Tom Sellecks stjärna på Hollywood Boulevard förra veckan. Här kommer det ganska fina resultatet:

Nästa gången sheriffen tar mig ska jag dansa med honom till den här låten. Sheriffen älskar techno precis som Soulwax.

Yatta Yatta Yatta Yatta Yatta Yatta Yatta!

2005-10-21T21:11:00.000+02:00

"It's so easy, happy go lucky" "ku ku ku ku hoss hoss hoss hoss" och så refrängen, refrängen! yatta, yatta, yatta, yatta. Det handlar antagligen om dig och mig. Det är en låt som kommer rädda världen, med en video som Stakka Bo inte ens kunde gjort om han varit kul på riktigt. Om jag förstår det rätt heter genierna Green Leaf. De använder en trummaskin , bara körer och lite tvspelsljud på ett klart intressantare sätt än när Björk fick för sig att hon skulle vara sin egen gosskör häromsistens. Jag tror de säger fuck you på slutet också till alla oss som tycker japaner är skojiga. Det låter som det. Yatta betyder ungefär Alright! och Green Leaves framförde sin hit först gången i det förmodligen briljanta programmet 'Silly Go Lucky'. Givetvis blev det en enorm succé och de sålde trippel platina (skitmånga skivor) på en vecka. Sången handlar om att vara glad och att gilla ungefär allt i hela universum. Det är ett slags lyckoanthem. Det senaste i Yatta trenden är animeserien Yatta. Svenska artister som borde få en egen serie är Embassy (en seglingsserie där de kryssar och jippar och säger fina saker till vackra flickor samtidigt som de dricker chardonnay), Tough Alliance (en omoralisk serie som alla har en viss hatkärlek till, i första avsnittet slår de medlemmarna i Hello Saferide och Lars Winnerbäck med ett baseballträ, sen läggs det ner av svt. De gillar nämligen dem) och Mr Suitcase (en mer episk och socialrealistisk Dilbert med inslag av drömsekvenser där Mr Suitcase flyr från kontoret för att dansa i rök och laser tillsammans med mig och Armin Van Buuren). Everybody go yatta! som japanerna skulle sagt.

Green Leaves-Yatta! (video) (ett enormt tack till Maja som introducerade mig till Yattavärlden där jag lever nu)

En aftondate med Sigur Ros

2005-10-05T22:10:00.000+02:00

Jag kommer ihag nar jag bodde i London ett kort tag. Da brukade jag alltid ga i Hyde Park och lyssna pa ( ) skivan som jag kopt, kopierat och lamnat tillbaka till HMV som alla lite fattiga gjorde i england innan man kom pa fildelningstjanster. Skivan var ett fantastiskt ackompanjemang till fontanerna i Kensington Gardens och hela parken kandes inte sa officiell utan mer som en bra oas i Londons betonghjarta.

Folk har snackat ratt mycket skit om Sigur Ros har i USA pa sista tiden for att de sager att de blivit sa mainstream att till och Med George Bush tycker om dem mycket nu. Om han gor det tar jag det bara som ett tecken pa att det finns hopp for framtiden aven har. Det finns nagon slags del som forstar kraftfullt vacker musik aven hos de som tycks vara immuna. Innan jag kom hit trodde jag bara det var en grej utomlands att man skulle tycka valdigt illa om George men jag forstar nu att det verkligen ar den daliga sidan av Amerika som har fatt tala i de tva senaste valen. Forresten brukar Sigur Ros fa skit for att folk tanker pa naturen nar de hor deras musik men om man tanker efter ar naturen for tusan fantastisk. Nar jag rakar hora Nirvana brukar jag tanka pa gamla torra mandelbottnar men de far inte skit for det.

I alla fall hade jag nastan glomt bort hur mycket jag tycker om Sigur Ros tills jag sag att de skulle spela I Copley Symphony Hall, Downtown San Diego. Jag ville se dem nar de spelade i en gammal kyrka i Dublin men jag kunde inte ga da. Naturligtvis fick jag reda pa allt for sent sa alla biljetter var slutsalda men en av mina fantastiska rumskompisar ringde hans colombianska kusin som tydligen lat Jonsi, sangaren, sova pa hans soffa i New York nar islanningarna ville utforska staden lite. Till slut fick vi forstklassiga biljetter brevid trummisen otroligt stolta och islandska pappa och backstagepass (woooooooooow!). Jag har inte haft nagot sant sen min kompis spelade i ett pojkband som var forband at Westlife i Dublin. Det har var battre och dessutom trodde inte en massa 12 aringar att jag var pojkbandmedlem hela tiden.

Naturligvis var spelningen underbar. Staralfur var magisk. Japp, magisk var den. Magisk, magisk, magisk. Wow. Den nya skivan, Takk, ar minst lika bra som de forra och jag ar klart for de islandska alvorna som spelade strakar och en massa andra sma instrument. Det var fint att ha sallskap med pappan nar vi gick i gangar for att komma fram till Sigur Ros Aftreshow som bestod av en kylvaska ol, en mycket vindogd sangare, de andra i bandet, kompisar till dem inte till oss alltsa, och alla de islandska alvorna. Det lat inte alls knasigt nar de pratade islandsengelska bara valdigt gulligt typ. Som en sang. Vi talade om for dem hur fantastiska de var och sangaren beratta hur trotta deras kroppar var, hur mycket han tyckte om den colombianske kusinens musik (valdigt mycket) och att de ska komma och halsa pa er i Sverige snart. Sen var de tvugna att aka till LA och traffa sin mamma och pappa sa jag gick och kopte Sigur Ros merchandise. En moderiktig t-shirt i gult utforande, god passform, forestallande en brun buske och svarta faglar. Det ar det hetaste pa Island just nu.

Ni borde verkligen ga pa konserten, ni borde verkligen kopa Takk och ni borde verkligen ta och tvatta era munnar med grovsapa om ni borjar marka att ni svar for mycket for det betraktas inte som fint i vissa kretsar. Jag daremot gillar svordomar och kommer eventuellt svara nagot kopiost i nasta text.

Forresten sa horde jag en lat som heter nagot med Juice och tydligen ska vara Strokes nya singel har. Den lat som en korsning mellan The Vines och Stone Temple Pilots och var alltsa det samsta jag hort pa ett tag. De borde inte bytt producent.

I sallskap med The New Pornographers

2005-10-03T20:55:00.000+02:00

Det enda sattet jag kan dansa pa nu for tiden ar att spela med sambabandet vilket inte ar sa latt atat fixa sjalv eller ga pa konserter for dar kanns det inte liks ensamt som att dansa ensam pa en klubb. Forstar du? Det ar inte det att jag inte har kompisar men de jag har ar otroligt daliga pa att fixa till en afton av dans.

Varje gang vi ska ga ut hander nagonting sa vi hamnar pa en mexikansk sylta istallet. Det haller pa att gora mig galen. Darfor tog jag saken i mina egna hander och gick till Belly Up som ligger nara mitt lika nya som fortsklassiga Villa Bearywhite komplex dar jag gar omkring med en morgonrock av satin ikladd prismor och billiga bijouterier samtidigt som jag roker kopiosa mangder Vogue ultralights. Nar jag inte gar och ser Kanadas basta popband alltsa. Givetvis var det fantastiskt. Jag dansade olika formationer samtidigt som Neko Case (oh neko, jag lovar att borja lyssna pa dig mer har och nu!), AC Newman (jag lovar ge Neko lite mer av tiden jag anvander till din soloskiva), Dan Bejar (Destroyer var fina som forband) och diverse andra personer. Killen som spelade bas var bast for han sag ut som min gamla datalarare fast utan skagg. Nej forresten, hon som spelade synt var bast for Immaculate Machine som hon ocksa spelade i var stralande pop som forband aven om jag var ratt upptagen med min otroligt starka Whisky Sour just da. Ni borde verkligen se hela det har ekipaget nar de kommer till Europa for de sa att de skulle dit. Bartendern var otroligt upphetsad over att The Proclaimers skulle spela nasta lordag och jag kunde inte lata bli att ryckas med. Vi sjong Sunshine on Leith lite tillsammans och for nagra sekunder kandes Proclaimers som varldens basta band. Det gick over nar jag horde 500 miles laten i bilen i morse men jag tror det berodde pa den hetsiga radiorosten. I vilket fall kommer det inte hindra mig fran att dricka en minst lika stark whisky sour ihop med min nya bartenderkompis samtidigt som vi tillsammans med broderna Reid drommer om det dar solskenet over Leith och jag funderar pa exakt hur mycket Proclaimers merchandise jag ska kopa. Det kommer bli en bra lordagskvall det.

Det var alldeles for lange sen vi sags. Go Samba!

2005-09-14T21:44:00.000+02:00

Jag vet att det ar jobbigt att inte fa prickarna serverade over bokstraverna men inom kort ska det ordna sig. Det har inte hant sa mycket pa Bearywhite pa sista tiden eftersom jag fangats i ett slags aventyrligt nat blandat med de mest hetsiga studier och boende i hornet av en bar. Sa fort jag hunnit med lite fler repetitioner med sambabandet jag rakat hamna i, slutat dromma mardrommar om skallerormen och vargen jag sag nar jag var ute och joggade i veckan, flyttat och samlat tankarna sa kommer det handa en massa saker har sakert. Konfettiregn, godis till barnen, trumslagare etc etc. Just nu kan jag bara tanka pa den amerikanska mortsvarigheten till en Dingding vard som havdar att Dick Cheney, iladd en kungakrona gifte sig med vargar utanfor Fort Knox. Ibland tanker jag pa Captures som ar en vans stralande blogg. Nar jag akte i min Toyota Tercel med eldflammor till Universitetet idag tanke jag pa hur fint det var att Kanye West gillar sin mamma sa mycket. Jag lyssnade pa Hey mama fran den nya fantastiska skivan och sa tankte jag lite pa mammor i allmanhet. Det maste vara sa oerhort jobbigt att vara mammor och pappor. Alltid behova sakna ungdomar som aker over hela varlden, vara ansvarig for nagon annnan i halva sitt liv ungefar och alltid behova ringa for att paminna mig som aldrig kan komma ihag nagons fodelsedag. Men vi kommer ju alltid ifatt dem forr eller senare.

Ja, ja. Kanye Wests nya skiva ar i varje fall sa fin att jag rakade fa lite tarar i ogonen nar jag tankte pa allt det dar (speciellt Dick som ar sa dum att han gifter sig med vargar). Eftersom jag inte vill att folk ska tycka att jag ar konstig har var jag tvungen att avstyra situationen kvickt sa jag bytte till den Batucada min bandledare Dan gett mig, tog upp min maraccas ur handskfacket och borjade skaka febrilt. Jag har rytmen i blodet nu och det ar ett tag sen nagot gjorde mig sa glad som mitt sambaband. Det finns kanske inte sa minga likheter med det och den musik jag skrivit om har innan men det ar javligt befriande att komma bort fran all minimalism och trendiga klader. Det har ar allt, allt pa samma gang. Vansinne och de mest korkat underbara klader du kan tanka dig. Nasta vecka ska jag spela i Tijuana och jag antar att det ar nagon gang efter det jag kommer atervanda till jorden igen och beratta vad som hander och vad som ar fint och forstklassigt. Jag saknar er naturligtvis.

Berlitz, mitt sämsta livsstilsmagasin

2005-08-31T20:25:00.000+02:00

Det var ett tag sen vi sags sist och det ar inte utan gladjetarar i ogonen jag sager: Hej allihopa! Jag har goda och daliga nyheter. De daliga forst. Den Japanska Tanten bestamde sig i sista sekunden for att kopa en liten skrubb i Tomelilla dar hon exklusivt saljer sina favoritratter bananer, papaya och fajitas. Hon kommer inte vara med oss pa ett tag men om jag kanner henne ratt sa kommer hon troligtvis starta en egen blogg som kommer handla om precis det. Den goda nyheten ar att jag kopt en Toyota Tercel med bla eldflammor. Det ar det fulaste jag nagonsin agt i hela mitt liv sen mina chinos fran hogstadiet men kanslan av att vara vilsen pa en motorvag i Kalifornien till tonerna av Racing in the streets ar ratt fint. Igar forsokte jag utforska San Diego lite med hjalp av den Berlitzguide som jag fick av min syster innan jag akte hit. Jag antar att livet ar ratt trakigt for de turister som forsoker skapa ordning i oredan det innebar att resa genom den boken. Det var inte sa mycket som fanns i verkligheten ens men man kunde bl.a lara sig fraga var konsulatet ar. Man uttalar det "Wheis di konsuleit" bara sa ni vet. Berlitz ar en skojig kille. Jag tror inte guidebocker fungerar for oss eller for mig for vi vet precis hur verkligheten ser ut pa riktigt. Det ar inte lyxrestauranger, skicka ett vykort hem med information de redan kommer ha nar det kommer fram, Legoland San Diego, taxifarder och wheis di konsuleit. Ganska ofta ar det istallet en ratt harlig rora av att vara hungrig, forsoka kopa ett skitdyrt telefonkort for att forsoka fa tag pa den man ar kar i hundratusentals mil bort, kunna gora vad som helst aven om man ar ratt forlorad pa vagen och fantastiska och hemska manniskor som finns overallt. Jag kanner mig ratt vilsen just nu och det gor sakert du ibland ocksa men det ar svart att hitta fina saker om man inte irrar runt lite forst och det skulle inte finnas manga bra popsanger om inte folk var lite ledsna och forlorade ibland.

Tills vi ses igen kan ni alltid kolla in min kompis Johans #2s nya blogg. Den har inte sa mycket innehall an men han ar en briljant kille sa det kommer nog ordna sig eller sa kan du njuta av det roliga faktumet att de har en speciell organisation i USA som ar ansvariga for att bevaka flaggor i USA sa att ingen skammer ut landet med att ha en smutsig flagga. De har en hotline sa man kan ringa in och rapportera flaggor, sen kommer de, hamtar flaggan, viker ihop den snyggt och branner den for det ar bara de som far gora det.

Bearywhite flyttar till USA. Go beary!

2005-08-15T23:40:00.000+02:00

Ja så var man tillbaka där allting började igen då. Där jag satt hos min kompis Erik och var övertygad om Phil Collins förträfflighet. Hans pappa spelade alltid det och jag tyckte Phil var en finfin kille men jag vågade aldrig säga det för man skulle gilla NKOTB då. Det var här jag var kocken i 'Den lilla sjöjungfrun' på roliga timmen, badade i gröt på klasskamper och jagades av nazister på helgerna. I rummet jag sitter nu tittade jag på en svensk matiné om en dvärg med min första tjej för det var vad jag trodde man gjorde (hon lämnade mig för Matte Persson som gillade techno först av alla, fan). Det är tur att hela Bearywhite lämnar stället de skämtsamt kallar Linköping och far mot det stora landet i väst alldeles snart. Jag har lätt att bli melankolisk när man har fantastiska minnen från platser där det sällan är roligt längre. Jag är ledsen att det aldrig kom ett recept på sockerkaka men för att underlätta er informationssökning är det bara att klicka här. Bearywhite HQ flyttar inom kort till San Diego dit alla kids går enligt The Thrills och där solen alltid skiner på en Björn och en tant. Det dröjer säkert skitlänge innan jag hinner skriva nåt smart igen (det har ju redan dröjt länge sen det hände) för hela Kalifornien ska avverkas i en bil först i bästa Jack Kerouac stil. Sen öppnar vårt förstklassiga nya kontor i en paradvåning någonstanns. I samband med allt det här firar vi med att byta adress till bearywhite.tk men ge fan i att köpa någonting av den där grodan man måste kolla på varenda gång man ska gå in på en fin blogg eller kolla in de fantastiska svenska indiebanden. Lyssna på Shortwave Set istället. Den bästa sången jag hört på ett blandband på länge och det tackar vi Josef för som var en skicklig blandbandsmakare på Emmabodafestivalen i helgen. Adjö för ett tag.

Shortwave Set-Is it any wonder

Veckans finaste reklam: BW på bloggportalen

2005-08-10T02:48:00.000+02:00

Ibland är saker så tjusiga att man får tårar i ögonen! Den här veckan startade den omtalade Bloggportalen som är Sigge Eklunds projekt för att göra det lättare att hitta svenska bloggar. Eftersom vi är absolut moderna tanter och ungdomar är naturligvis Bearywhite med på skutan och bidrar med en lika ärlig som intresseväckande beskrivning av Sveriges kanske främsta livsstilsmagasin just nu, det vi tycker om att kalla för Bearywhite. Fler marknadsföringsprojekt är naturligvis på gång. Japanska Tanten snider stockar som flottarna i Dalarna ska använda när de fraktar timmer på älvarna i vår, vi har sytt upp BW dräkter till Jens Lekmans undulater som de ska ha under hans kommande turné, flaggor, plånböcker, overaller och chokladkex med våra initialer spritsade i vaniljkräm. Domus kommer även sälja rulltårtor med en speciell smak exklusivt för våra läsare. Skolpoliserna i Skövde kommer ha reflexvästar och hattar som ser rätt löjliga ut med texten: Folköl och dunka dunka, Bearywhite och Beckerell. Hela den här guldrushen, förstärkt av vårt 800 besökares jubileum, har naturligtvis gett oss ny energi så vi återkommer snart med ett kort men heltäckande reportage om snedsteg jag gjorde i min barndoms Linköping samt ett recept på sockerkaka. Tills dess skulle vi vilja bjuda på en modern slagdänga i technotappning och ett litet tips om att besöka Zach Braffs blogg för han är uppenbarligen smart eftersom Zach både varit med i en rolig serie om sjukhus och gett oss den förstklassiga filmen Garden state. På återseende.

Goldfrapp-Oh la la (When Andy Bell met Manhattan Clique Remix) finns här

Veckans juvel består av en kör och housepiano

2005-08-05T10:22:00.000+02:00

Larry Levan var New Yorks discokung någon gång i slutet av 70-talet. Han huserade på the Paradise Garage som är legendariskt för att ha varit ett slags epicentrum för hela discorörelsen. Det var helt enkelt det coolaste stället för att droga loss och dansa disco. Jag hade inte hört många av Larrys mixar innan jag hörde den här sången en av de första gångerna jag spelade skivor med en god vän vi kan kalla Salvatore A Lombardo. Det är sånt som den här låten de bästa vänskaperna byggs på, stjärnstoff. Först lite snack om gud, sen det vackraste och svängigaste housepianot på den sidan le Sport och körer som bygger upp för en explosion som inte riktigt inträffar. Den lämnar oss i spänning istället. Den här versionen lämnar oss till på köpet plötsligt av någon anledning men det är sånt man får leva med ibland, hey de fem minuterna innan är sagolika ju.

I och med det här säger jag adjö för ett tag. Kanske bara ett litet, marginellt ögonblick du knappt kommer märka men jag kommer bara inte på något bra att skriva om just nu samtidigt som jag skickat lite artiklar till Le Manchester som jag skulle vilja skriva för eftersom det är en ganska lysande nättidning. Jag vill inte att den här sidan ska börja likna Fredrik Virtanens där han glatt berättar att han tvättar kläder, letar efter en brödkavel och gör en pizza som inte ens aporna på Skansen skulle tycka om. Bearywhite kommer leva för evigt och återkommer strax med förnyad elegans, utvecklat intellekt och en omfattande expertkunskap på området smycken. Tills dess kommer det rätt ofta bjudas på överrakningar, smakprov och jippon i köpcentrum över hela Sverige som du kan gå på och Lennie Norman anordnar stand-up comedy för alla som orkar höra på. Du kommer inte få tråkigt och får du det kan du dansa och dricka oboy till all fantastisk musik som kommer fortsätta tipsas om här och på Say Yes to Sweden! om än i kort form. Det är alltid angenämt att träffas.

Joubert Singers- Stand on the word (Larry Levan Mix)

Hej Handsomeboy technique !

2005-08-03T14:07:00.000+02:00

Jag har hört en fantastisk låt idag och det är ungefär det enda jag har tänkt att berätta. Jag har saknat The Avalanches hur länge som helst. Det verkar som att de aldrig kommer tillbaka men jag har träffat en ny och japansk kompis nu. Jag kallar honom Handsomeboy Technique och vi ska vara bästisar resten av sommaren. Det är kittlande electro komponerad av blåklint, planeter, ögonblicket då solen går upp över havet, mjukglass och fyrverkerier. Jag har glömt att det har regnat 3 veckor i sträck nu och jag har inte en aning om att jag sitter instängd på ett kontor åtta timmar om dagen utan havsutsikt. Det finns en hel skiva också som bara kan beställas från Japanska Tantens hemland. Det är tråkigt tycker jag. Varför är det så lätt att få tag på Pontiak Johanzons skämtlåt och så svårt att få tag på någonting som får livet att kännas som när man badar i perfekt vispad grädde med lite vaniljsocker i?

Handsomeboy Technique-Season of young Mouss

Japanska Tanten tipsar: Håll dig borta från knarket

2005-08-02T11:01:00.000+02:00

Spännade att lansera det här som något slags nytt koncept. De flesta skivorna är väl gjorda av ett gäng addicts som varvar sjungandet med att knarka knark kan man tänka men den här skivan känns nästan lite hälsosam eftersom det här är rediga killar som en gång för alla spolat knarket. Givetvis har de även funnit gud. Det gör alla som spolar knarket men fortfarande är en smula pårökta. Antagligen är inte den här skivan så bra, den framfördes som en verklighetsbaserad köropera när de åkte runt i sin "addict-van" över hela kontinenten, men med ett lite bättre knarkarteam skulle det kunnat bli en klassiker. En möjlig lineup av 9 addicts som bildar orkester:

1. Pete Doherty
2. Trumkillen från Bad Cash Quartet
3. Chet Baker när han var ung
4. Nick Cave
5. Paddy McAloon från Prefab Sprout borde vara pårökt för han sjunger om katedraler byggda av stjärnor.
6. Elvis Presley
7. Phil Spector som producent tillsammans med:
8. Brian Wilson
9. Elliott Smith

Tyvärr kan ju till exempel inte Elliott Smith vara med av praktiska skäl. Han är ju död men från himmelriket skickade han oss den här tolkningen av Hank Williams Jrs 'All my rowdy friends have settled down'. Du kan ladda hem den här och du kan titta på mer roliga och fina skivomslag här och du kan spela och sjunga med Elliott om du lär dig ett instrument (fagott!!) och sen kollar upp texten och ackorden här.

...ett litet tillägg. Tanten vet inte vad hon gör ibland och därför är det undermålig kvalité på Elliott Smith låten. Det beror på att hon gömde sitt fickminne i papiljotterna när hon spelade in den. Eliott skickade nämligen tapen till sitt skivbolag och vi spelade in den på en ytterst hemlig konferens. Här kommer en med bättre kvalité nämligen Postal Service cover på allas vår favorittrummis, Phil Collins snyftare Against all odds. Perfekt musik för torken.

Mats, Håkan, hattar och en mp3 fil

2005-08-01T09:09:00.000+02:00

Jag trodde att Embassykonserten skulle bli helgens 'musikupplevelse' men så blev det inte. Precis när avgörandet över veckans finalister skulle avgöras av mig i sängen började reprisen av Allsång på Skansen och de lyxiga männen från Göteborg fick se sig omkörda av Mats Paulson, som för er som inte vet det är en gubbe med hatt, och sen Håkan Hellström som är en kille med hatt. De har alltså relativt moderiktiga hattar båda två och det är nog därför de tycker så mycket om varandra. Alla kan vi förenas beroende på vad vi har på huvudet. Brats är kompisar för att de slickar sitt hår bakåt, jag och min morfar var polare eftersom vi båda hade gubbkeps. Just det där med hattar är ju inte så viktigt men det är sant. I vilket fall som helst var det så fint när Håkan och Mats sjöng 'Visa vid vindens ängar' tillsammans. Först tyckte jag att Mats Paulson verkade lite trött och det kändes som att Håkan skulle stjäla showen men det blev tvärtom. Ungefär halvvägs in började Mats gubbwaila så fantastiskt. La, la, la, la, la, raj, raj, ra, ra, ra! Det var ren och skär glädje och kärlek. Ungdomen och ålderdomen förenad. Jag vet inte om jag har gått och blivit för skör på gamla dar eller om det beror på att jag var bakfull och trött men det var så vackert att jag var tvungen att fälla en tår, av glädje då. Världen är allt bra fin ibland. Jag säger om livet som Mats Paulson sa till Håkan: I löv jo.

Du kan kolla på hela spektaklet här och du kan lyssna på Mats Paulsons kärlekslåt 'Kapten Hellströms Salsa' här. Kanske är det inte världens bästa låt men kärlekssånger män emellan finns det alldeles för få av.

Daft Punk spelar vid lillkillens hus

2005-07-29T21:30:00.000+02:00

På senare tid har lillkillen och hans hund börjat lyssna mer och mer på mixar av 'Daft Punk is playing at my house'. Då ser han så här härligt sommarlycklig ut, hoppar upp och börjar dansa. Nämen, nu börjar han fräsa och spotta. Sen öppnar han munnen och börjar sjunga "jag är ett litet ylle, bom sicka bom sicka bom bom bom, jag har ett litet nylle, bom sicka bom sicka bom bom bom". Schäfern springer iväg mot grannens trädgård men lillkillen märker ingenting, höjer volymen och fortsätter dansa ensam, nu sittandes ner. Sittdans! Det är skönt. I trädgården bredvid blir Clifford Mastiff givetvis förbannad när en hund plötsligt stör honom och spiller i förvirringen ut hela sin mellanöl rakt på omslaget till en nyköpt lp med skäggrock. Många i kvarteret uppfattar Clifford som en arg gubbjävel, speciellt eftersom han snor alla bollar som hamnar i trädgården från fotbollsplanen bredvid vilket gjort att fotbollslaget fått läggas ner och ungdomarna tvingas dansa disco i trädgårdarna istället. Föräldrarna avskyr Clifford för det här men vi vet att han i själva verket gjort en stor kulturgärning. Heja Clifford. Han har ett hjärta tillverkat av kärlek och guld. För att hylla vår vän Mr Mastiff bjuder vi idag på lillkillens favoritmixar och en bild på Reidar Dahlén.

Daft Punk is playing at my house (Soulwax Shibuya Daft Mix)

P-Funk is playing at my house (Dj Riko feat Gerald A & Katie Finlow)

Ett tyskt geni # 1: Dr Kleinmann talar om vad som är bra

2005-07-28T10:18:00.000+02:00

Martin Kleinmann som är både professor och doktor på universitetet i Zürich har länge varit en fan av Kanye Wests produktioner. "Jag var nere i skiten med K.W redan när du låg i krubban" hojtar han argt till mig genom en brusig linje från universitetets källare där han tillbringar sina lunchraster eftersom han även älskar alfabetisk arkivering. Martin fortsätter:

"Jag vet vad som är bra, ok. Keyshia Cole skivan var inte riktigt vad jag hoppats på men den är ganska bra fast egentligen tycker jag mest det är något av en tant- å gubbskiva. Vissa av de ointressanta låtarna försökte jag rispa bort från lpn. Jag vet vad jag tycker om och jag gillar inte tråkig skit. En låt fastnade jag speciellt för. Det beror på att den är objektivt bra och bygger på en sampling som redan tidigare visat sig fungera på Song Cry med Jay Z. Jag brukar lyssna på den när jag sysslar med kemi, fysik och OÄ men det kan också passa till olika typer av dokumentarkivering och malning av kött. Idrottsmässigt passar den bäst till tänj och stretch."

Vi tackar för det professor Kleinmann och hoppas att du har en fin sommar. Kanske åker du till München och går på badhus, kanske finner du kärleken på universitetet i Bochums datavecka.

Keyshia Cole- You´ve changed

Låten Kleinmann tipsar om har tydligen funnits på Clitspit förut men det kan ju inte han rå för. Kolla in Fonky och Freshs lilla skapelse. Den är fin.

Service är ett väldigt bra skivbolag. Världens bästa?

2005-07-27T20:52:00.000+02:00

Igår kväll försökte jag lära mig lite mer om hur man gör musik på dator efter fantastiska tips från Billy Rimgard. Det är inte som att jag känner honom men jag frågade eftersom han gör den finaste elektroniska musiken i Sverige just nu och verkar vara sympatisk och det. Samtidigt som jag satt där visade någon kanal reklamen för EMI´s samlingsskiva 'Ölhävarrock'. I reklamen säger en gubbe att den här samlingsskivan passar mig eftersom deras skivor passar ju alla. "Just den här skivan, och 'Raggarklassiker' då, passar män men vi har en skiva som heter 'Tjejfesten' också och den tycker flickorna om". Helvette EMI. Sex Pistols bad ju er att ni skulle skärpa er för länge sen. Tjejer lyssnar inte på tjejfestmusik och killar lyssnar inte på ölhävarrock. Kanske vet de också om det i sina hjärtan men valet verkar inte alltid bli att följa det i så fall.

Från en annan del av Sverige skickar skivbolaget Service ut ett nyhetsmail som bland annat innehåller det här:

"På flera sätt är Some Indulgence den perfekta avslutningen på historien om Service. Du kommer förstå när du hör den. Att jag nämner det beror på att det har varit frestande att gripa tillfället. Man har, som jag själv, kunnat tvivla på att Service skulle kunna utvecklas eller över huvud taget kunna fortleva med värdighet eller syfte efter att ha släppt några av tidernas främsta svenska artisters debutskivor. Hur gå vidare utan att stangera? Och när resten av kulturen till stor del tycks vara i en halvt apatisk, halvt korkad fas? Bäst att försvinna medan tid är, sopa igen spåren, svälja nyckeln och sticka? Men efter noga övervägande har ett intressantare beslut fattats: Service kommer fortsätta: muteras, anpassas, utvecklas, ytterligare förflyktigas, mångfaldigas. Vi har transparenta men lätt tonade planer. Vi kommer ha kul. Vi kommer garva. Etc "

Jag älskar Service. De är smarta, de är roliga och de är förhoppningsvis en bild av framtiden.

Ölhävarrock är en om inte värdig men självklar avslutning för tron på någon som helst intelligens i det som kallas 'storbolag'. Deras perfekta avslutning började redan så fort alla fick internet vilket möjliggjorde att de kreativare skivbolagen kan sälja sina skivor och mp3or själva samtidigt som den fina skivbutiken dotshop öppnade. Storbolagen kämpar lika hårt för att motarbeta kreativiteten och inte förnya sig som skivbolag som Service, Rabid och Hybris kämpar mot idiotin och för utvecklingen. Jag måste lära mig det där musikprogrammet nu så att jag också kan hjälpa till. Det verkar som att Embassys Some Indulgence kommer den 31e augusti. Det kommer bli årets ep. Vi kommer dansa, skratta, häva öl och cykla till den. Det skulle på något sätt även bli den perfekta avslutningen på bearywhite eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska tjata om i varenda inlägg efter det.

"Vi har ny musik på gång. Vi kommer snart presentera ny svensk musik du inte visste fanns. Som vanligt. Det blir kul för alla.
Och vi vill höra mer från er: vi vill ha kontakt med brillianta formgivare och filmare. Ja, alla som är brillianta förresten."

Some Indulgence Live - en present från min vän och bandkamrat Salvatore

Jag är en bicycle bandit

2005-07-25T10:02:00.000+02:00

Stämningsmusik är ett av de värsta skällsorden nu för tiden men den här sommaren efter många cykelfärder (jag cyklar vilse i storstaden ibland) med min iPod har nästan allt blivit någon slags stämningsmusik. Begreppet blir vidare och i min definition positivt. Bra musik omvälver tillvaron. Jag känner mig så snabb när jag lyssnar på Rex the Dog eller Superpitcher och passerar hela innerstaden på 5 minuter och jag känner mig så farlig, så fri och rätt dum, eftersom det är korkat att cykla med musik i staden egentligen, när jag ökar volymen på Embassy samtidigt som jag flyger genom natten på väg hem.

Jag tror att jag borde få välja musik till de flesta filmerna för det blir så fint när jag låtsas att det inte bara är jag som hör, att barnen i lekparken också gungar till techno, att pensionärerna på andra sidan gatan ler när jag byter låt till Be gentle with me med The Boy Least likely to och flickan på tunnelbanestationen har tårar i ögonen för att hon också precis hört Love is a game med the Magic Numbers. Folk säger lätt oroat att iPod generationen (vilken generation nu det skulle vara eftersom alla verkar ha en) stänger in sig i sina egna världar. Är det här ett tecken på det? Jag har svårt att förstå varför det skulle vara negativt i så fall eftersom alla försök att fly till en vackrare värld närmare sina drömmar borde vara ett tecken på att ens hjärta fortfarande lever.

Förresten så gick jag precis i Humlegården till the Album Leaf och det passade väldigt bra även om min promenad med Prefab Sprout förra veckan var ännu bättre. Jag kunde svurit på att de som höll på med Tai-chi på asfaltsplanen också hörde det för de rörde sig förbluffande rytmiskt.

Ett par förstklassiga låtar som du kan lyssna på istället för tv-shops bilåkarbox:
Daft Punk-High life
Montt Mardie-Highschool drama
Annie-Heartbeat (Röyksopps mindre tilgjengelige remix)
Destroyer-What Road

Sätt på dig ditt tindrande pärlhalsband !

2005-07-21T10:24:00.000+02:00

Ett flertal kritiker har klagat på att min moster och jag utger oss för att skriva om musik, popkultur samt just smycken när så få av våra artiklar behandlar just armband, halsband, örhängen, broscher etcetera. Från början var bara beskrivningen en sofistikerad pr-kupp genomförd av de ansvariga för den här sidan för att lura juvelerare att skicka recensionex till oss men vi känner nu att vi bör skriva mycket mer om smycken för att behålla vår trovärdighet. Detta är första delen i en lika långsiktig som storslagen plan för att få människor, inklusive män, över hela världen att använda sig mer av pärlor för att framhäva sin person. Pärlhalsband är fint och passar till både U och V- ringat, festblusar och skjortor. Ett armband som det ovan visar att du är en förstklassig person. Örhängen är rätt fult men kampanjen blir lite otydlig om den innebär nej till pärlörhängen men ja till armband och halsband så ta på dig örhängen också.

När du står i spegelsalen iförd din rikedom av pärlemor bör du lyssna till en sång som matchar ditt yttre. Det finns bara en som passar:

Brian Wilson- Our prayer (Freeform Reform Edit)

Fångad i en garderob

2005-07-21T09:25:00.000+02:00

Jag har inte glömt bort att R Kelly brukar kissa på folk. Det är taskigt att göra så och rätt äckligt. Nu när vi klarat av det tänkte jag berätta att jag kollat på hela R Kellys souloperett 'Trapped in the closet' idag. Naturligtvis var det spännande och det är lätt att välja ut en höjdpunkt. Det bästa/omedvetet mest komiska är nog i scen 3 när Kelly går lös med pickan och i samma scen lyckas både vara på gång att skjuta killen som är gay för att han snackar och senare skjuter varningsskott upp i taket (inne i en villa naturligtvis) för att han blir förbannad när alla pratar i munnen på varandra. Slutet på varje episod har en beroendeframkallande vändning a la 'Tre kronor'. Jag skulle vilja veta vad som händer efter den sista delen. Troligvis gå Kelly lös med pickan!! (ja ja ja!). Jag undrar vad Kellys mening är med filmen för om han vill få sig själv att framstå som häftig, vilket ju verkar vara huvudsyftet med hans tidigare visuella prestationer, misslyckas han och visar istället en bild av sig själv som förvirrad förlorare med kort stubin. Antagligen är han ett geni.

R. Kellys sida där du kan hitta 'Trapped in a closet' och en massa glassiga bilder

Kom, vi drar till månen !

2005-07-20T15:02:00.000+02:00

När stjärnorna som skapades på Lauryn Hill försvann släpptes regnet igenom och när jag cyklade till jobbet idag önskade jag verkligen att jag var någon annanstanns. Jag har hört att det ska vara fantastiskt på månen. Där bor det gröna gubbar och emellanåt kommer det amerikaner, kineser och ryssar för att hälsa på. Jag skulle troligtvis träffa fler av dessa intressanta folkslag om jag bodde på månen. Vad jag förstått ligger månen dessutom ovan molnen vilket borde göra det omöjligt för regnet att nå dit. Det spelas aldrig dragspel på månen och i vattenpölarna bor det månfiskar som har ett mycket mört kött passande för såväl grillning som panering och kokning. Uppe i rymden lyssnar man alltid på the Field för de är ett band anpassat efter framåtskridande ungdomar som du och jag.

The Field-Love vs Distance

Oh Lauryn.

2005-07-20T08:12:00.000+02:00

Jag var rätt irriterad på jazzfestivalen tidigare under dagen eftersom alla artister envisades med att vara hopplöst traditionalistiska och utbrast skweeeeeeej! bapadiddelipapapa- papapadödömdödö så fort det fanns utrymme mellan alla Yngwie Malmstensartade uppvisningar på hur duktig man är på sitt intrument. Kolla publiken, jag är jätteduktig på att trumma! Ok, men det är faktiskt inte kul att lyssna på. Snickare är jättebra på att bygga grejer men det direktkvalificerar dem inte till att vara god underhållning (se Extreme home makeover). Samma sak gäller alla yrkesgrupper. Duktighet blir ofta skittråkigt.
Dessutom snackade Rickard Olsson, från Nyhetsmorgon som var någon slags konferencier, skit om Lauryn mellan varje framträdande medan de andra, jazzpjattarna, gick fria trots att de gjort mycket värre saker än att komma för sent. De stannar ju hela utvecklingen men det är tydligen viktigare att komma i tid.

Kl 22.30 (alltså i tid, där fick ni) kommer fantastiskt vackra Lauryn Hill med hennes lika fantastiska ungefär 15 mannaband. Jag vet inte om det var på riktigt men det kändes för mig som att alla värdshistoriens mest självlysande soulorkestrar förenades till en enda under kvällen och så Lauryn. Oh, Lauryn. Någonstans redan under första sången lämnar en del av mitt hjärta kroppen och blir bara hennes. De nya låtarna är någonting väldigt speciellt som glödande brandfacklor konstruerade av lika delar soul, reggae och latin kombinerat med Lauryns gigantiska hjärta och energi. Hon är cool. Det finaste ögonblicket är kanske när To Zion, som var med på Unplugged 2.0 som en hyllningssång till Lauryns barn, går över i Bob Marleys Iron lion zion och förvandlas till en uppmaning för alla att resa sig upp. Det är soul med en sammanhållen knytnäve i luften men det är också musik med gråten i halsen när en samling av Fugees största stunder avslutas med en lika svängig som vacker version av Killing me softly. Jag trodde jag var trött på den. Jag tror att flera andra skärvor av hjärtan lämnade Skeppsholmen och steg upp mot himlen för jag tyckte jag såg tusentals stjärnor lysa för Lauryn när jag gick hem.

Lauryns Hills nästa skiva kommer bli fantastisk för hon blir inte sämre som Mary J Blige eller Angie Stone. Hon tar istället 10 års uppehåll när hon känner att hon tappar greppet. Om ni själva vill uppleva konserten från igår kan jag nog inte hitta på någonting liknande men här är två sjukt bra soulsånger i alla fall.

Vivian Reed-Save your love for me
The Flames-Stand up and be counted

Rocky rekommenderar

2005-07-19T10:16:00.000+02:00

Idag har vi en gäst i form av Rocky Hanes som är en förutsättning för att ballroom dancing-scenen i Atlanta ska fungera så pass väl som den gör även om Outkastdiggandet tagit vissa marknadsandelar. Rocky började i princip dansa ballroom så fort han föddes och bland sina favoritdanser räknar han in rumba och slowfox. Latinamerikanska danser som cha-cha ligger honom speciellt nära hjärtat efter han varit på charter till Brasilien i samband med sin femtioårsdag 1992. Jag ringde upp Rocky och bad honom förklara vad han gillar bäst just nu.

"Om sommaren går jag ofta ut och klubbar. Det händer att jag slinker in på technoklubb eftersom min fru Nancy alltid varit svag för tysk minimalistisk techno. Eftersom jag ser mig själv som något av ett ess på dans och ragga brudar är det inget problem för mig att ställa om mig i klubbmiljön och förföra ungdomarna med mina steg. Tvärtom, jag ser det som enkelt. En framåt, en snabb höger, hoppa framåt, en diskret höftrullning och armarna upp i vädret! Det går bra. Jag dricker amaretto för att orka men ändå blir jag trött dagen efter. Det är väl det som är att bli gammal. Det finaste som finns då är lite vän electropop som tröstar mig när jag sitter på min trappa och smörjer in mina ben med tigerbalsam samtidigt som jag hör sädesfälten röra sig med vinden utanför min herrgård. I söndags var Maximilian Hecker och Milky mina bästa vänner men jag saknar Postal Service lite. "

http://www.kitty-yo.net/mp3/maximilian_hecker__daylight.mp3
http://rapidshare.de/files/3172397/111-milky-be_my_world-unit.mp3.html

Le Band !

2005-07-18T14:53:00.000+02:00

Bandet som tidigare var världsberömt under namnet Eurosport spelar tydligen på första dagen av Pridefestivalen. Jag är hyfsat säker på att de kommer köra 'Show me your penis'. Det blir kort sagt fantastiskt. Diskodans ihop med drugor! Om man går dit lite tidigare så kan man även få gå på "en lustfylld safari genom fittan med fokus på kvinnans egen sexualitet" och det kan ju vara informativt. Att se Le sport kommer nog bli en av sommarens finaste kulturaktiviteter. Vänta förresten jag gör en lista över fina aktiviter den här sommaren. Smart.

- Lovekevins på Trädgården i fredags. Väldigt härligt popband som lämnade halva bandet hemma, körde på det både populära och häftiga duoformatet och hade allt annat färdiginspelat på en liten bandspelare. Lyssna på deras sånger på hemsidan.
- Jens Lekman spelar i Vitabergsparken den femte augusti och man kan hitta en massa outgivna låtar om man kollar lite här.
- Stripsquad gör föredömligt korta poplåtar som ofta verkar handlar om sex. Man hinner lyssna på jättemånga även fast man har ont om tid. De är en händelse för de spelade efter Lovekevins och de var bra.
- Embassy spelar på Trädgården den trettionde juli och har dessutom en konstig hemsida just nu som flimrar epileptiskt. Det är antagligen någon slags smart pr kupp.

En fin hymn om höst eller sommar

2005-07-18T10:52:00.000+02:00

Ibland känns till och med sommaren som höst. Jag har haft några sådana dagar nu när det känns helt ok att sluta lyssna på personliga sommarhits av Saint Etienne och soul med ögonen upp mot solen. Soundtracket till den här måndagen i juli är Autumn med Mia Doi Todd som inte är en hit för sommaren men som gör dig lite sådär skevt glad som när ekarna blir röda i oktober.

Tryck på rubriken och välj free längst ner.

The Pipettes är ett ganska bra band

2005-07-15T14:19:00.000+02:00

Och the Pipettes är ett stort band. De tycker om alla de finaste tjejgrupperna från 60-talet och de dansar synkroniserat. En gång var det en som gillade deras musik jättemycket och då fick hon vara med i bandet så man kan ju säga att the Pipettes är ett snällt band också. Förr i tiden var jag och min ljuvliga kompis Björn på äventyr i London och då råkade vi på den rätt begåvade danstruppen the Actionettes som lärde oss allt vi kan om dans vilket är ganska mycket. Crepe Suzette, Strumpette och de andra tyckte också om girlgroups och synkroniserade steg. Den gången vi träffade dem var det jul och deras dansnummer var uppbyggt efter hela Phil Spectors 'A Christmas gift for you'. I flera år har vi velat ha råd att flyga hit the Actionettes för att kunna bjuda dem på marsipantårta och utveckla vår teknik. Det hade alltså varit fint om the Actionettes tycker att the Pipettes är ett bra band så de också får vara med. Många hypar the Pipettes nu så om Actionettes hakar på kommer de nog snart till Sverige utan att vi behöver betala någonting. Jag ska nog ta en extra öl för de pengarna ikväll. Någon har i alla fall spelat in när pipetterna spelade på XFM och som en lite helggåva kan du få den. Klicka bara på den gröna texten.

Början på en ny era

2005-07-15T13:02:00.000+02:00

Tack för en strålande jubileumsnatt. Tack alla medverkande. Tack kungen som gett oss sin välsignelse för allt pangpang. Tack Tomten som ser till att solen gått upp varje morgon. Var inte ledsna. Varje dag är ikväll och fyra andra saker som kan göra dig glad just nu är som följer.

1. Den här låten som jag laddat upp till dig fast som egentligen kommer från Härlighetsjohan http://s22.yousendit.com/d.aspx?id=1MHQLHVGYV6ZK3RZKIT5Z9V70F
2. Att det finns chans att få sitta och dammsuga på jobbet http://www.hoover.com/FusionGame/
3. Den senaste mixen med danshits som Kilotin gjort http://www.kilotin.se/music/mixes/kilotinvol4.mp3
4. Mont Ventoux http://www.monotoni.se/mont_ventoux-breadcrumbs(mr_suitcase_remix).mp3

Vi ses snart.

Galapremiär för Bearywhite!

2005-07-14T15:35:00.000+02:00

Efter en veckas provande har nu bearywhite kommit till sin grand opening. Varje dag är ikväll. Christina Schollin kommer vara där iklädd sin finaste aftonklänning och alla kaptenerna från Rederiet kommer förenas till en manskör och tillsammans sjunga både Sveriges, Norges, Nederländernas och Schweiz nationalsång. Så ofta det går kommer detta göras i kanon. Det hela går av stapeln på Versailles inatt kl 22 svensk tid. Snittar och landgång. Gratis strutsridning! Sen dansar vi hela natten till den bästa technon och det kommer limosiner som kör oss till stadshuset där vi badar när solen börjar komma upp. Någon har kommit ihåg att ta med sig handdukar och vi hittar en flaska champagne i bilen. Ingen kommer tappa sina plånböcker, hångla med fel person utan bara rätt, rätt, rätt. På hemvägen trillar vi in på världens bästa efterfest i ett badhus med lagom mycket folk. Alla är snygga och skitroliga. Det är du också. Vågmaskinen går nonstop och det är lasershow. Såpbubblor naturligtvis. De bästa låtarna vi inte visste fanns spelas. Ed McBain läser deckare högt på relaxavdelningen och Eurosport spelar live vid bubbelpoolerna, Jens Lekman gästar på oljefat. Ingen blir någonsin trött. Embassys Some indulgence har äntligen blivit klar och vi lyssnar på den på repeat i taxin hem. Ingen blir trött. Välkommen. Det är gratis inträde.

Morgonen efter lyssnar vi på Panache softrock mix. Du kan lyssna in dig redan nu http://www.panachesounds.com/panache-april2005-1.rm

Japanska Tantens favoritmusik del 2: Lady Sovereign 9-5

2005-07-14T09:25:00.000+02:00

Okej att ukulelen har sina sidor men den är opraktisk att ta med sig till kontoret. Istället har Lady Sovereign gjort årets kontorsanthem, 9-5 som är ännu mer magnifik än Dolly Partons 9 to 5 och väldigt mycket bättre än Royce da 5 9. Den fångar precis hur jobbigt det kan vara ibland att som vardagsäventyrare vara instängd på ett kontor. Klicka på den fiffiga texten ovanför så får vi chansen att förenas i företagsvärlden för ett kort ögonblick.

Japanska tantens favoritmusik del 1: Här kommer kungen av ukulele!

2005-07-13T10:44:00.000+02:00

I år är det 34 år sedan Johnny Ukulele somnade in. Då hade han varit världsledande på ukulele i över 60 år och turnerat runt hela Hawaii tillsammans med sin bäste kompis Ukulele Ike. Ukulelen är ett skojigt instrument och därför är det värt att komma ihåg Johnny. Ike och Johnny spelade över tvåhundra gånger i Las Vegas inför en positiv publik. Det hände att de blev inropade till extranummer. Dessutom öppnade Johnny Ukke och Ukulele Ike en av Honolulus första och bästa svartklubbar där de flesta var helt hatthylla samtidigt som de dansade till musik spelad på, just det, ucke. Det kunde till exempel ha sett ut så här:

Ukulelen var länge inte ansedd att vara ett speciellt häftigt instrument men det börjar komma tillbaka med stormsteg. Hawaiis inkomster från uckeproduktionen gick nyligen om den från de där risiga blomsterkransarna de kör med, Jens Lekman spelade i början av sommaren på Göteborgs årliga ukulelefestival och 95 % av Magnetic Fields låtar innehåller nåt som liknar ukulele. Ukulele är fint.

Naturligtvis vill man veta mer och då finns Bruda Bu´s ukulele himmel http://www.geocities.com/~ukulele/

Dessutom har mp3zinet dailysonic startat en ukuleleserie som börjar i #64 http://www.dailysonic.com/

Länsman säger nej men menar ok

2005-07-12T13:03:00.000+02:00

Rubriken är specialkonstruerad för att väcka intresse och har verkligen ingenting med texten att göra men om ni klickar på den får ni en överraskning. Sveriges radio kanske inte är min bästa kompis eftersom det var de som uppfann Rally, det värsta buskisprogrammet i världshistorien. Jag har fortfarande inte förlåtit dem men ibland går det inte undvika att förstå att de har en del vett trots allt. Hanna Fahl har blivit riktigt bra i P3 Pop, i alla fall ofta och dessutom har P3 klubb blivit grymt när de dragit ner på housen och spelar mer av annan ganska fantastisk och elektronisk musik. P1´s sommarflaggskepp, fiffigt betitalt 'Sommar i P1' är nog bra ungefär en gång om året. Jag kommer ihåg att Thomas Öberg var rätt kul någon gång förr i tiden och i år är det enda hittills förstklassiga programmet signerat Anders Wendin aka Moneybrother. Jag känner mig lite trött på killen ibland för hans senaste skiva var inte ett sånt otroligt mästerverk som man kan få för sig men en dryg timme med hjärtslitande soul, romantiska berättelser och Antony and the Johnsons är rent objektivt bra för dig. Till höger ser du förresten en ful bild som tyskarna har gjort eftersom de blir så lyckliga när de lurar dit Anders för att sjunga karaoke. Det fina är att du själv kan få lyssna på programmet eftersom dagens teknik är så pass smart. Ta fram en bit av din finaste köttfärslimpa och klicka på länken.

http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=2071&artikel=630036

Tonsillen är det nya svarta

2005-07-08T16:13:00.000+02:00

Den här eftermiddagen har jag suttit i en grotta och lyssnat på en låt som handlar om en väldigt viktig del av människan men även vi björnar har en sån. Låten har gjorts av en sjukt bra kille som kallar sig för Domotic för hans vanliga namn var väl inte tillräckligt coolt kan man tänka. Man kan köpa en hel skiva med honom som handlar om tigrar. Den är jättebra. Håll till godo!

http://s5.yousendit.com/d.aspx?id=348R12PUW8KJX1NEYVJQ3YJM79

Take ecstacy with me !!!

2005-07-08T09:52:00.000+02:00

Okej, idag tänkte jag att vi ska bli allvarliga och prata om ett vardagsproblem. På sommaren är det kutym att gå på vissa partyn. Ofta blir det fler än på vintern för då är det kallt ute. Då måste man vara full för att motstå kylan men nu på sommaren kan man ju istället försöka prata med varandra. Ibland är det ju svårt att komma på vad man ska säga bara. Dagens tips är att rätt ingående analysera någon av vår tids tjockaste valross fetaste stunder. Genom att djupgående förklara Barry Whites kanske viktigaste låt och bästa rimtitel, "It´s ecstacy when you´re next to me", tänkte jag visa hur det kan gå till:

When we met, it wasn’t quite clear to me
What you had in store was there for only me
Silly, you know you took me by surprise
Then I turned and looked, I saw that message in your eye

Barry kommer hem till en brud och blir imponerad av hennes skafferi. Antagligen fyllt med skagenröra, kex, makrill och sötlimpa. Han funderar lite på om det är lugnt om han brer en fralla, vänder sig snabbt och han fattar budskapet. Det är lugnt, släng ihop en festmacka Barry.

There you were, I fell on the floor
The way you move, girl, only made me want you more
I did not know you had me hypnotized
There’s a movement of your body dancin’ in my eyes

Hon som den filur hon är gömmer sig på golvet i ett annat rum och när Barry kommer in, laddad efter en smörgås med ost och plättar, trillar han, tappar mackan och börjar bli tänd. Hon åmar sig på golvet och Barry ser det alltid framför ögonen nu för tiden. Troligtvis för att det var jävligt pinsamt.

I wanna hold you and make you mine
Don’t want to control you just to have a good time
Livin’ in ecstasy, well, when you’re layin’ down next to me
Ooh...ooh...wee, ecstasy, when you’re layin’ here with me, uh-huh
In this ecstasy when you are here with me, yeah
Oh, it’s ecstasy, Lord knows when you’re next to me, yeah

Här går Barry på och gör det en tjock valross gör bäst, han frustar, och samtidigt börjar texten kännas alltmer pårökt. Det är nu Barry blir riktigt skön. Smaka bara på det här uh-huh, oh, yeah, Ooh...ooh...wee. Man kan skönja ett slags dolt budskap här. När man läser frustningarna i den rätta ordningen händer någonting. Deja vu! Vi känner igen det från Da Vinci koden som jag i och för sig inte läst men jag antar att den handlar om en slags kod. Precis som här! Det blir ju exakt som när man älskar med varandra! Det är precis det Barry vill, att du ska omfamna en vän och göra kärlek.

Stripssquad har gjort en låt som såvitt jag hittar på handlar om Barry White. Den heter Pervert/Expert:
http://www.student.lu.se/~psy01mli/strip/musik/strip_squad_-_pervert_expert.mp3

Barry White och hans crew är härliga killar

Big Bear presenterar en livslång semester i populärkulturen

2005-07-07T12:38:00.000+02:00

Direkt från sin semester i storstaden rapporterar detta sköna djur om popmusik, känslor, upplevelser, sval kultur och sin favoriträtt skagenröra. Inför lanseringen har han stängt in sig på ett sjabbigare hak i hamnen där han dricker pernod, röker skitsmala cigg (som passar i en nos) och spanar efter den tid som flytt. Han tycker att han liknar Steffo Törnqvist i sin ohämmade njutning men skulle hellre vilja vara Prince. Han funderar på att skaffa kontor ihop med sin bästa vän Den Japanska Tanten. Tills dess, lyssna på det här:

- En nyare låt med det ljuvliga bandet Eurosport, Eurospot och sedermera le Sport. Fin disco! http://home.swipnet.se/fredhell/eurosport/music/Eurosport%20music%20baby.mp3
- Sommarpop från stället man eventuellt åker förbi på vägen till fjällen. Ljusdal! Sibiria! http://www.hybrism.com/files/sibiria-ljusdal.mp3
- Ett av sveriges bästa band remixat av ett av sveriges bästa berg. Mer låtar med den sista grejen på monotoni.se http://www.monotoni.se/stuffs/monotoni-08-the_radio_dept_-_lost_and_found_(mont_ventoux_remix).mp3

...och han tipsar om en rolig hund http://www.attackchi.org.au/kits.htm
...och vi avslutar med en liten bild på en fagott: